måndag 2 januari 2012

Spiksoppa

Det finns vissa smaker som är helt essentiella i matlagningen. Olika människor har olika smaker och det hela är alltså högst individuellt. Råkar man ha den, eller de smaker, hemma, som utgör ens essentiella smaksättare, så klarar man av att göra det mesta eller bästa av övrigt som finns i kylskåpet. Har man sina essentiella smaker hemma så kan man i princip laga soppa på en spik. Mina bästa smaksättare är vitlök och chili. Har jag de båda smakerna hemma så kan jag åtminstone, och i värsta fall, om ingenting annat finns hemma, fräsa ihop en pastasås, gjord på bara det - olja, rostad vitlök, och chili. Salt, naturligtvis. Det höll jag på att glömma. Jag är en saltmänniska. Väl medveten om den ökade risken för hjärt- och kärlsjukdomar öser jag på med salt under och efter matlagningen och tänker att det är häftigt att leva på gränsen, "live on the edge". När jag nu ändå är inne på hälsa och mat, så vill jag säga, till alla er januaribantare, att det knappast finns något godare sätt att banta än att chilibanta. Öka förbränningen genom att "överchila" maten så blir du smal i ett nafs. Det är åtminstone vad jag inbillar mig. När jag var yngre lagade jag betydligt starkare mat än nu, jag var också aningens smalare. Frågan är kanske om det är frågan om vanlig korrelation (äter chili, och råkar vara smal samtidigt, utan att det första orsakat det andra), eller om det är frågan om ett orsaksförhållande. Iallafall, banta eller inte: salt, vitlök, och chili. De är måsten här hemma. Vilka är dina måsten?

 Spiksoppor torde vara ganska vanligt nu i januari. De flesta är fattiga som löss, men har en del gamla rester i skafferier och kylskåp. Jag är en fattig gammal lus som bestämt sig för att det nu måste vara nog med hämtmat, bjudmat och halvfabrikat, och ikväll lagat den första ordentliga middag på evigheter. Maten var en spiksoppa, en kylskåpstömning, om man vill kalla det så. Den innehöll naturligtvis salt, chili och vitlök. Men även lite delikatesser från nyår, såsom rosévin, och stark chorizo. En pastasås. Jag älskar att laga pastasåser! Man kan experimentera hejd vilt! Det gjorde jag ikväll. Det blev gott, mycket starkt, och aningens syrligt.

Den innehöll följande:

100 g tunt skivad chorizo
 2 vitlökar
1 msk krossad chili
3 färska tomater
1 gul lök
1 hg färska champinjoner (okej, okej, jag frångick kylskåpstömningsidén och gick ut och köpte...)
1 grön paprika
1 dl rosévin
Salt
1 pkt färsk pasta

Börja med att steka champinjonerna i fem minuter tills de vätskat ur sig, i med lök, chorizo, och resten, låt puttra. Sätt på pastavattnet och koka pastan enligt anvisningar. När den är färdigkokt, häll över pastasåsen över pastan och rör runt några varv. Servera med riven ost.

2 kommentarer:

PhilipBogdanffy sa...

Har ni redan saltat?

Jenny sa...

Korrekt: salt mot slutet - i mängder, eller, enligt den höft som passar dig.

Skicka en kommentar